Kort historik
Den internationellt verksamme svenske affärsmannen Axel Wenner-Gren (1881-1961) gjorde två stora donationer 1937 till fromma för svensk forskning. De hade formen av dels ett institut för experimentell biologi i hans namn vid dåvarande Stockholms högskola, dels Wenner-Grenska Samfundet för främjande av vetenskaplig forskning och nordiskt samarbete. Större uppmärksamhet än dessa väckte emellertid ett tillkännagivande i pressen den 1 november 1955, att "dr Wenner-Gren" hade manifesterat sin givmildhet än en gång genom att bilda Stiftelsen Wenner-Gren Center. Den skulle ge materiella förutsättningar för att skapa ett internationellt forskningscentrum i Stockholm, vilket han tänkte sig i skepnad av en hög byggnad vid Sveaplan, som bl a skulle inrymma bostäder för gästande forskare.
Efter år av överläggningar i tomtfrågan och bekymmer med finansieringen kunde den 24 våningar höga Pylonen och den halvcirkelformade Helicon med forskarbostäder högtidligen invigas i början av 1962. Wenner-Grenska Samfundets styrelse fattade vid samma tid det olyckliga beslut att ekonomiskt stödja dödsboet efter donator, vilket i tidens fullbordan skulle leda till att flera styrelseledamöter åtalades för trolöshet mot huvudman. De flesta friades visserligen från brottmålsåtalet men tvangs att betala stora skadestånd till Samfundet. Som Wenner-Gren Stiftelsernas krönikör och tidigare ordförande Jan Wallander skildrat i boken Wenner-Gren Stiftelserna 1955-2000 (Atlantis 2002) hade visserligen Stiftelsen Wenner-Gren Center ingenting med Samfundets tilltrasslade affärer att göra men ändå färgade den negativa publiciteten av sig på denna (s. 25). För den oinvigde var det givetvis inte heller lätt att hålla isär de båda.
Verksamheten i Wenner-Gren Center kom emellertid snabbt i gång med uthyrning av forskarbostäder och kontorslokaler till olika forskningsråd, och med symposier och konferenser. Under åren har anläggningen otvivelaktigt spelat en viktig roll för det internationella forskarutbytet, inte minst genom de närmare 200 symposier som avhållits här. Ekonomiskt blev utfallet dock blygsamt och inte alls i linje med vad donator föreställt sig. När Jan Wallander, som då var styrelseordförande i Handelsbanken, tillträdde posten som ordförande i Stiftelsen Wenner-Gren Center 1982, fick han snart klart för sig, att situationen för stiftelsen var bekymmersam av flera skäl. Undertiteln på hans bok är talande: "Hur fåfänga visioner och världsförbättrarnit blev grunden till stora stiftelser". För detaljer i den ganska konfliktfyllda utveckling, som ledde till skapandet av en ny stiftelse, kallad Axel Wenner-Grens stiftelse för internationellt forskarutbyte, och försäljning av Pylonen samt den kommersiella byggnaden väster om denna (Tetragonen), får hänvisas till Wallanders bok. Här må vara tillräckligt att konstatera, att när försäljningen slutligen kom till stånd 1990, fick de båda stiftelserna ett kapitaltillskott om 665 miljoner kronor. Genom en lyckosam förvaltning har stiftelsernas samlade förmögenhet nu vuxit till mer än dubbla beloppet.
Därmed blev det möjligt att inte bara behålla och rusta upp forskarbostäderna i Helicon utan också utveckla en forskningsstödjande verksamhet, som i dag belöper sig till drygt 50 miljoner kronor om året. Den omfattar främst olika program för att finansiera stipendier för svenska nydisputerades utlandsvistelser och utländska gästforskares längre och kortare vistelser vid svenska universitetsinstitutioner. Ett samarbete med Wenner-Grenska Samfundet inleddes hösten 2005 i syfte att så långt möjligt samordna hanteringen av ansökningar och övrig administration. Styrelserna för de båda stiftelserna och Samfundet har därigenom kunna bidra till att donators världsförbättrande visioner även i framtiden skall kunna anpassas till en ständigt föränderlig verklighet.
(Inge Jonsson, 2010)